Säljakten

Säljakten var en viktig inkomst för skärgårdsbefolkningen. Från sälen fick man skinn och späck, som kokades till tranolja. Skinnet och oljan kunde man sälja och sälköttet var en delikatess. I synnerhet runt Kvarken var det mycket vanligt att man sysslade med säljakt.

Den viktigaste säljakten inträffade på vårarna. Då gick man ut i langfälan. Langfälan inföll när sälarna kutade (fick sina ungar) i februari/mars. Man for ut i så kallade fällag som bestod av 5-8 män. Lagen åkte ut med fälbåten, som var deras hem ute på isen under flera veckor, ibland upp till tre månader. Ett lyckosamt lag kunde skjuta över hundra sälar under en resa.

Det var farligt att ligga ute i fälan. Isen kunde brytas upp, eller så råkade man ut för svåra stormar. Det hände sig att hela fällaget försvann spårlöst och att man aldrig fick veta vad som hänt dem. Ofta blev man tvungen att vara ute längre än man tänkt sig på grund av väder- och isförhållanden. Säljakten och inkomsterna från den var ändå så viktiga för skärgårdsborna att de varje år rustade jägarna för nya turer ute på isen.