Fiske

För dem som levde i skärgården var fisket en väldigt viktig inkomstkälla. Man fiskade hela året. På sommaren fiskade man strömming med skötnät och senare med ryssja. På vintern drog man not under isen.

Fisket var arbetsamt och krävde många deltagare, och därför organiserade man sig i båtlag, som gemensamt ägde en båt och bedrev fiske tillsammans. Förutom att lägga ut och vittja näten skulle man också rensa och salta fisken. Näten behövde torkas och repareras om de fått hål och båten skulle skötas om.

Strömmingen var en mycket viktig fisk. I skärgården åt man strömming så gott som alla dagar. Dessutom såldes strömmingen i städerna, och på det sättet fick man lite inkomster från fisket. Man brukade skilja på strömming och fisk, s.k. fjällfisk som man också fiskade men som inte var lika viktig som strömmingen. Fångsten bestod då av t.ex. braxen, mört, sik, lake och abborre.

Ofta fiskade man i den yttre skärgården, långt hemifrån. Då behövde man någonstans att bo under några veckor, och därför grundades fiskelägen. Under tiden i fiskeläget bodde man i små stugor, som kallades fiskarstugor eller fiskarbastur. Ett fiskeläge kunde bestå av många stugor för olika familjer. I läget stannade man ibland upp till två veckor åt gången, innan man var tvungen att fara hem för att hämta mer mat och föra fångsten till försäljning.