Hemma

Hemmet i skärgården var vanligen en liten stuga med två rum, storstugan och kammaren. Storstugan fungerade som kök, vardags- och arbetsrum och ibland också sovrum. Också kammaren var ett sovrum. Till familjen hörde mamma och pappa, flera barn och ibland också far- eller morföräldrarna. Många människor skulle alltså rymmas på en liten yta. På gården fanns också ett fähus, ett fårhus, ett stall (ifall man hade en häst), ett båthus och olika bodar där man förvarade mat till familjen och djuren.

Ännu i slutet på 1800-talet var man i skärgården så gott som självförsörjande, vilket innebar att man odlade och tillverkade nästan allt man behövde själv. Vanligen hade en skärgårdsfamilj en ko, några får och kanske en gris och några hönor. Av komjölken gjorde man fil, smör och ost, av fåren fick man ull (som man spann till garn och stickade till varma klädesplagg) och kött, och grisen slaktades på hösten så att man hade kött till julfirandet. Vardagsmaten bestod vanligtvis av strömming, potatis och gröt. För pengarna man fick när man sålde fisk och sälskinn köpte man allt som man inte själv kunde tillverka eller odla. Sådana varor kunde t.ex. vara kaffe, socker, järngrytor och bomullstyg.

Vanligtvis var det mamman i familjen som skötte hushållet – matlagning, tvätt och reparation av kläder. Hon skötte också om kon och fåren. Pappan tillverkade bruksföremål, t.ex. av trä, lappade näten och skötte om byggnaderna. Ifall familjen hade en häst så var det pappan som tog hand om den. Barnen fick börja hjälpa till med olika sysslor så snart de var gamla nog att klara av dem.